Törs man slå sej till ro? |
|||
|
Stödd
av ett rostigt spett gick jag ut om natten med den vackra blomman om halsen Söker ett hål i isen, mina fötter börjar bli kalla Jag klamrar mej fast vid min rostiga stav Så i denna timma, när morgonsolen med värme och ljus |
||
![]() |
Min blomma och min stav... Ni har besegrat kylan åt mej Så till den milda grad att jag tillåter trädgården att växa. Min spetsiga stav blir
allt svagare Jag har stuckit ner den i myllan |
||