För mina frusna fingrars
skull
fanns formen av din famn
För mina frusna fingrars skull
finns din väg hit till mej
På vandringen utmed din kind
värmer du mina rädda tankar.
För mina ödsliga ögons
skull
fanns din ömhet kvar för mej
För mina ödsliga ögons skull
får jag vakna bredvid dej.
När morgonen ännu inte har glömt
nattens vakna drömmar.
Vill jag leka i din blick
och ge dej fartfylld vila
Ska vi ta emot varandras skratt?
Och torka varandras tårar?